Norrländskt Allstarteam - Mitt 6

Onsdag innebär som vanligt Allstarteam och än så länge har jag lyckats hålla i trenden, vi har på tre veckor avverkat niometersspelarna och idag kör jag igång med Sikeås stolthet Daniel Bygdemark.

Du spelar alltså mittsexa och är fostrad i Sikeå så vi börjar lite från din tid där, var det självklart att du skulle bli mittsexa när du var ung?
Under de första åren så spelade jag ute på 9m, det var först vid B-pojks tiden som jag började spela mittsexa. Jag brukar skämta med mina lagkamrater och säga att jag egentligen är en naturlig v9a och att det är där jag hör hemma.

Ditt stora genombrott kom året då ni kvalade till allsvenskan med Sikeå, berätta lite om känslan att få spela det matcherna med moderföreningen?
Det hade väl varit några "mellanår" i Sikeå, efter några härliga säsonger med spel i allsvenskan 00/01 som topp. Vi kvalade mot Norrfjärden för att hålla oss kvar i 2:an säsongen 04/05 minns jag, men efter det så kom vändningen.
Vi fick till en bra träningskultur, vi var många som satsade hårt på handbollen och naturligtvis så var det ett jättelyft att Frederic Pons kom till klubben. Framförallt så minns jag de två sista säsongerna (06/07 & 07/08) när vi först gick obesegrade genom 2:an och sedan kom 2.a året efter i 1.an.

Genombrottet kom som sagt sista året i Sikeå och det känns som att Fredric Pons har en stor del i den utvecklingen. Hur var han som tränare och medspelare?
Frederic betydde oerhört mycket för vårat lag och för hela föreningen. Att han kom till oss gjorde att vi fick en tränare med en enorm mängd kunskap, samt att vi fick en spelare som var alldeles för bra för den serie vi spelade i. Han ställde krav på oss och gjorde vi inte det vi skulle så fick vi höra det.. Han fick oss att spela ett riktigt bra 3-2-1 försvar, där han utvecklade både det kollektiva och det individuella försvarsspelet. För egen del så utvecklade jag mitt försvarsspel väldigt mycket under denna tid, sedan fick han mig till att ALLTID vara beredd på ett inspel. Han är verkligen en härlig person, som gärna kunde bjuda på några roliga handbollsanekdoter utanför planen.

Efter att ha missat kvalet flyttade du söderut till Trelleborg, var flytten självklar eller var det ett alternativ att stanna och ta ”revansch” med Sikeå?

Hade vi gått upp i allsvenskan hade jag självklart stannat kvar, nu missade vi det och jag kände att jag ville pröva på spel högre upp. Att Pons valde att trappa ner bidrog också till att jag valde att flytta. Det var helt enkelt rätt läge i livet att pröva på något nytt. Jag var också nere i Lindesberg med Vasilij och tränade, fick erbjudande därifrån, men valde tillslut Trelleborg.

Det blev ett år i Elitserien med Trelleborg och ett år i allsvenskan, hur var omställningen från lilla Sikeå till en så stor stad/klubb som Trelleborg?
Största omställningen var att vi tränade så pass mycket mer gemensamt, samt att man alltid mötte riktigt bra spelare på träningarna. Sen går det inte komma ifrån att man har större krav på sig att prestera på planen. Det jag kan sakna från Sikeå tiden är den starka lagsammanhållningen vi hade, den största delen av laget hade ju växt upp tillsammans, så det var lite speciellt.

Efter andra året i Trelleborg gick föreningen i konkurs och då det hände hade du precis bestämt dig för att stanna i föreningen hur gick tankarna då?
Ja det var en turbulent tid förra sensommaren. Jag bestämde mig tillslut för att stanna i IFK, den främsta anledningen till det var att vi hade en riktigt bra tränare, Denis Bahtijarevic. Han har spelat många år i både Spanien och Tyskland och för honom är handboll verkligen allt. Han hade en otrolig förmåga att utveckla sina spelare individuellt (han bidrog mycket till att Andreas Nilsson utvecklades så mycket under sina sista år i IFK). Sen gick det ju som det gick och det blev lite stressigt att försöka hitta en ny klubb.
Som tur var så blev jag kontaktad av Runar i ett tidigt skede och det slutade med att jag flyttade till Sandefjord.

Du hamnade i alla fall i norska Runar, hur var omställningen från svensk till norsk handboll?
Skillnaden är inte så stor, det är samma "handbollstänk" och den högsta serien håller en bra klass. Jag fick väldigt mycket speltid, var förstaval på min position både framåt och bakåt. Efter säsongen hade jag samtal med klubben om en kontraktsförlängning, sen hörde sig en annan norsk klubb av sig, men jag och min sambo kände att vi ville hem till Sverige igen, så det blev Trelleborg HBK tillslut.

Efter ett år i Norge är du nu tillbaka till nystartade Trelleborg HBK, hur är känslan i den nya föreningen?
Att det numera bara finns en handbollsförening i Trelleborg är positivt, det räcker med att konkurrera om sponsorer och publik med TFF, innebandyn osv. Detta kommer verkligen att gynna handbollen i Trelleborg. Vi hade en riktigt bra försäsong och vi gick in med en bra känsla till säsongen. Tyvärr så har vi drabbats av skador nu i början, så vi har fått ändrat en hel del i vårat spel. Det blev tyvärr inte så mycket spel för mig den här säsongen, jag drog av det främre korsbandet sista träningen innan premiären, tog dock ett tag innan det kunde konstateras så jag har deltagit från och till i de första 4 matcherna. Men nu har jag blivit opererad och mitt fokus får bli på nästa säsong istället..

Det är inte många spelare kvar i dagens Sikeå från den tiden då du spelade där, har du någon kontakt med några spelare hos dem idag?
Jo det har jag, brukar passa på och träffa en hel del när jag är hemma. Sen spelar min lillebror Eric numera i A-laget, så jag brukar höra med han om hur det går och så..

Till sist så undrar jag förstås om du hänger med något i norrlandshandbollen nuförtiden eller om allt fokus ligger på elithandbollen?
Jag följer serien som Sikeå spelar i, samtidigt är det roligt att titta till hur det går för Strömnäs i ettan och det nya Bodenlaget i Allsvenskan. Då är det smidigt att gå in och läsa din blogg, som jag tycker du gör ett riktigt bra jobb med!

Då tackar jag för att du ställde upp och önskar dig lycka till i fortsättningen!
Tack så mycket, hade fint!